Superhjälte i vit rock | ICA Hälsa

Hej!

Du verkar ha en gammal webbläsare. Uppdatera för att få ut det mesta av ICA.se.

Vad gör en docent i

experimentell patologi?

Christofer Juhlin har analysen i blodet och har ägnat sig åt forskning, på ett eller annat sätt, sedan han var barn. Idag möts han av cancertumörer dagligen, både hos sina patienter och i mikroskopet på labbet.

Text: Katja Sener

Vad gör egentligen en docent i experimentell patologi? Som dessutom är molekylärbiolog. Och vart går pengarna som Cancerfonden samlar in? Christofer Juhlin är en av hjältarna som arbetar med vår tids kanske mest hatade sjukdom. Cancer är ett ord som väcker många känslor och alla känner någon som blivit drabbad. För Christofer som är både forskare och läkare med inriktning på sjukdomsprocesser, är cancergåtan mer som ett enormt pussel.

– Mitt intresse för forskning började redan i 8-9 års åldern. Det är inget jag minns själv men min pappa har berättat att mina första analyser skrevs ner i en fiskebåt i Småland. Vi fiskade mycket kräftor när jag var liten och vissa dagar fick vi många, andra väldigt få. Det väckte tydligen min nyfikenhet eftersom jag började föra anteckningar över vilket bete vi hade använt i respektive bur. Detta gjorde jag sedan grafer av som hamnade i en kräftpärm. Så man kan nog säga att jag alltid har gillat att analysera!

Christofer berättar att hans kräftpärm utvecklades med åren och att han redan efter gymnasiet visste att han vill bli molekylärbiolog. Att båda hans morföräldrar dog i cancer ungefär samtidigt påverkade också hans beslut att gräva djupare i cancergåtan. Han förstod inte varför man inte bara botade mormor och morfar.

– Jag läste först till molekylärbiolog och sedan även medicin för att få helheten. Jag var 27 år när jag blev klar och sedan dess har jag kombinerat forskningen med mitt läkaryrke där jag har just cancer som specialitet. Enkelt beskrivet är jag en cancerdiagnosläkare som ställer diagnoser på löpande band. Samtidigt har jag en forskargrupp som bland annat forskar kring hur cancer uppstår.

Junior Clinical Investigator Award är en sexårig klinisk forskartjänst på halvtid som tilldelas två forskare. En av de utvalda är Christofer. Han har nu fått möjligheten att forska på sköldkörtelcancer som är en av de cancerformer som ökar mest i västvärlden (antal nya fall per år).

– Jag forskar på tumörer som uppstår i våra hormonproducerande organ, bland annat sköldkörteln och fokuserar tillsammans med mitt team på att förbättra diagnostiken, prognostiken och behandlingen. Vi måste helt enkelt hitta nya sätt att tackla tumörerna. Men det är minst lika viktigt att ha rätt diagnos, idag vet vi att det finns undergrupper av varje tumörform, vilket betyder att två patienter med liknande tumörer kan få olika utgång. Tumörerna kan skilja sig åt genetiskt vilket leder till att en av patienterna kan överleva men inte den andra. Detta visste vi inte tidigare.

Framsteg sker varje dag

Christofer berättar att man har sett en stor rad framsteg bara de senaste åren, framförallt inom diagnos och prognos men även behandlingsmässigt. Tack vare att man hittar dessa genetiska förändringar kan man också skräddarsy behandlingen för varje patient, vilket är ett direkt resultat av forskningen.

– Min forskning är ett bevis på att det händer något nytt nästan varje dag. I USA hittades till exempel en specifik DNA-förändring i melanom som gav tumörer evigt liv. Den förändringen visade sig vara vanlig även i våra fall, ofta elakartade, när vi började leta. Då införde vi detta som en markör på Karolinska, och idag, två senare använder vi detta i vårt dagliga arbete. Vi testar alltså tumörer som opereras bort och letar efter denna förändring. Därefter kan vi ge bättre uppföljning och behandling.

Christofer betonar att all forskning inte bygger på att man ska se resultat om 25-30 år, vilket många tror. Det sker små framsteg varje år. Få känner till att forskargrupper världen över samarbetar och att utbytet av resultat sker konstant. På frågan om cancer kan utrotas helt svarar han att det troligen inte sker under vår livstid.

Allting handlar inte om att lösa ”cancergåtan”, snarare lägger vi ett enormt pussel. Ett mål är att upptäcka tumörer i tid med hjälp av bättre screening till exempel. Men vi strävar också efter att patienter ska kunna leva ett gott och långt liv trots att de har cancer. Däremot är det svårt att helt förhindra att cancer uppstår, eftersom celldelning sker hela tiden i våra kroppar. Men vi kan arbeta mer med prevention och då är livsstilen en viktig faktor, säger han.

Att inte röka, äta sunt och röra på sig är några av Christofers hälsotips. Han vill också uppmana till att sola med måtta och alltid använda solkräm.

Mina egna barn är väl insmorda när vi vistas i solen. Jag har sett alldeles för många fall av malignt melanom i mitt yrke, framförallt hos unga, för att inte påverkas.

”Hade jag inte haft pengar hade det blivit noll forskning för min del”

Christofer berättar att om insamlingen av pengar skulle upphöra skulle en väldigt stor del av forskningen upphöra att existera.

– Man får inte en påse pengar av sjukhuschefen för att forska, sådana pengar finns inte. Staten bekostar inte forskning på det sättet. Hade inte Cancerfonden funnits hade jag fått forska på min fritid, vilket inte fungerar för någon i längden. Nu får jag och mina medarbetare istället en lön. Jag behöver betala hyra för mitt laboratorium, mina doktorander ska ha betalt och inte minst kostar alla analyser väldigt mycket. En stor analys kan kosta 500 000 kronor. Hade jag inte haft pengar hade det blivit noll forskning för min del. Vi är helt beroende av Cancerfonden, därför vill jag verkligen förmedla vad vi gör och tacka alla som skänker pengar.