Aron Anderson

Motivation

och träningsglädje

Aron Andersson är äventyraren som pressar sig själv i extrema situationer för att på så sätt inspirera andra för att kämpa för sina drömmar. Det som skiljer Aron från andra äventyrare är att han bestiger berg och simmar över hav trots att han vid 9 års ålder hamnade i rullstol.

Text: Lisa Heino Foto: Peter Mattson

När han inte är ute på äventyr håller Aron inspirationsföreläsningar och peppar andra att nå sina mål. Vi träffade Aron och pratade om arbetet med Barncancerfonden, vad som motiverar honom och passade också på att fråga om hans tre bästa tips till dig som vill komma igång med träningen. Och så önskade vi honom självklart lycka till i expeditionen Pole of Hope.

Hur länge har du jobbat tillsammans med Barncancerfonden?

Jag tror att det är sen 2007. Vi har samlat in 2,7 miljoner hittills och siktar nu på att samla in 6,4 miljoner i och med äventyret Pole of Hope.

När visste du att du ville bli ”extremsportare” och hur utvecklades det intresset?

Det var egentligen efter en höftskada 2012 när min karriär som friidrottare tog slut. Jag skulle ju bli bäst i världen på friidrott men så blev det inte. En kompis utmanade mig att bestiga Kebenekaise och sen har det bara rullat på. Jag har alltid gillat att utmana mig själv, hoppat fallskärm, tandemhopp och gillar adrenalin. Idag är jag lyckligt lottad att ha det som ett jobb!

Vilket är det tuffaste äventyret du genomfört?

Att simma över Ålands hav var det jobbigaste jag gjort. 

Hur peppade du dig själv för att genomföra det?

Det viktigaste i en sån situation är att få perspektiv på sitt eget lidande och sin smärta. Fysiskt klarar man mycket mer än man tror men det är det mentala som stökar till det och det man måste kunna kontrollera. När jag simmade satt min mamma med i följebåten. Hon blev sjösjuk efter typ en kvart och satt och skrek att hon ville dö. Just i det fallet vara det enkelt för mig att fortsätta simma - jag ville ju verkligen inte byta plats med min mamma!

Så hur ska man som "vanlig människa" tänka för att hålla igång eller komma igång med träningen?

Om man tycker att det är jobbigt att träna handlar det mycket om vad du tänker och säger till dig själv innan, under och efter passet. Styr dina tankar så att du får positiva kickar och tänk på hur det kommer kännas efteråt. Det kanske är jobbigt just nu men snart känns det så mycket bättre. Lura hjärnan, bara en till, bara en till, bara en till. Små etapper i taget gör att du klarar mer än du tror!

Tanken no pain - no gain är en myt jag gärna vill avliva. Träning behöver inte innebära blodsmak i munnen!

Tanken no pain no gain är en myt som vi levt länge med som jag gärna vill slå hål på. Att jogga i lugnt tempo så att du kan prata med en kompis och känna att du kan genomföra ett till pass är minst lika bra som ett stenhårt pass. Viktigast är att bygga upp positiva känslor kring träningen och tänka på det som är njutningsfullt. Att hitta nån att träna med, som kan peppa och som man kan boka in träningstider med kan hjälpa till att få in en regelundenhet i träningen. Man får tid att umgås samtidigt som man tränar. Det tuffaste är ju att komma iväg, när man väl gjort det är det ju bara att köra.

Har du någonsin givit upp?

Jag skulle bestiga Europas högsta berg, Mt Elbrus 5 642 m.ö.h och när det är 300 m kvar till toppen inser vi att vi måste vända. Guiden pratar om oväder och vi har börjat bli kalla. Då var vi tvungna att vända om. Och då är frågan hur man väljer att se på det i efterhand, som ett misslyckande eller en lärdom? Man mår aldrig bra av att gå omkring och känna sig misslyckad så då är det klart att man ser på det som en lärdom! 

Detsamma gäller ju med träning, don´t beat yourself up för att du missat ett pass. Det kommer en ny chans imorgon. Tänk positivt kring träning och skapa positiva assosiationer som du mår bra av!

Var hittar du själv motivation?

Jag motiveras av glädjen i att träna och göra det tillsammans med kompisar. Det är helt fantastiskt att göra det tillsammans. Man kan peppa varandra och vid hårdare träningspass behövs det verkligen och gör också träningen lättare.

Hur tacklar du motgångar?

Jag försöker få perspektiv på det som hänt och fundera över om det verkligen var så farligt egentligen? Man möter ju motgångar hela tiden. Man måste hitta sitt sätt att få perspektiv. I mitt fall är det t.ex. att jag inte längre är cancersjuk, att jag har ett jobb jag älskar. Alla har någonting att vara tacksam över och som kan ge perspektiv, men det är som sagt individuellt.

ICA Klassikern är ju antagligen inte en jätteutmaning för dig men har den ändå bidragit med någonting positivt i din träning?

Ja, jag tycker att det är ett roligt sätt att mäta min träning och framfart på och se hur det går framåt. Det är också kul att titta tillbaka och se hur bra man har varit. Då kommer de där positiva känslorna tillbaka som jag pratar så mycket om, och det är kul!

Ditt motto är ”Ju större mål – desto bättre resa” men ofta får man ju höra att man ska sätta upp många mindre mål för att det blir enklare att nå målet. Jobbar du också med delmål eller har du siktet inställt på den slutliga ”triumfen” från start?

Absolut, jag jobbar mycket med delmål för att orka. Ta bestigningen av Kebenekaise, där tog jag en sten i taget. Nästa, nästa, nästa...och till slut var jag uppe på toppen.

I filmerna pratar vi en del om kostens betydelse, hur ser din egen kosthållning ut?

Jag är jättenoggrann med min kost. Äter till exempel inget gluten, tar det försiktigt med mjölk, äter mycket vegetariskt och äter jag kött vill jag att det sa vara av bra kvalitet. Jag håller mig långt borta från socker!

Och eftersom ICA i så stor utsträckning förknippas med mat måste jag ställa en sista fråga som av en händelse är matrelaterad: Vad tror du att du kommer drömma om för maträtt när du kämpar över Antarktis?

Jag kommer troligtvis att drömma om en stor och god köttbit.

 

Se Aron berätta om äventyret Pole of Hope:

 

Arons 3 träningstips

  • Träna tillsammans

    Skaffa en träningskompis att köra tillsammans med! Om du vill träna själv kan du alltid involvera vänner genom att lägga ut din träning i sociala medier och få pepp där.

  • Lugnt och fint!

    Våga träna lugnt - blodsmak behövs ej!

  • Positiva känslor

    Klandra inte dig själv när du missar ett pass – se till att träningen blir någonting positivt.