Rabarber

Rabarber är en grönsak, men säljs som en frukt. Den speciella, syrliga smaken kommer främst från äppelsyra. Strävheten kommer från oxalsyra och varierar mellan olika sorter. Idag finns sorter helt utan oxalsyra att köpa.

Förr åt man rabarbern på samma sätt som vi idag äter vårprimörer: råa med lite salt och peppar! Och rabarbers syrliga smak gör sig ypperligt i matlagning, exempelvis som chutney till fetare fiskar, fläskkött och anka eller i en persisk lammgryta. På danska ön Bornholm är rökt sill med rabarberkompott en traditionell rätt.

Det finns över hundra sorters matrabarber med olika färg, smak och strävhet. Victoria med grönaktigt fruktkött hör till de vanligaste. Rosenhagen, Spangsbjerg, Elmsfeuer och Elmblitz är något mildare, mindre sträva rabarbersorter med vackert rosaröd kulör.

Rabarber kan skördas från slutet av april och en bit in i augusti. I början av säsongen är stjälkarna som bäst och behöver sällan skalas. Ju längre in på säsongen desto grövre blir fibrerna grövre och smaken träigare.

Rabarberns blad innehåller en hög halt av oxalsyra vilket kan vara hälsofarligt. Stora mängder oxalsyra kan vara negativt för kroppen då den kan minska upptaget av viktiga mineraler som kalcium. I värsta fall kan det ge upphov till njurskador.

Rosmarin passar jättebra till rabarber – både torkad och färsk. Lägg örter i en tekula och lyft ur marmeladkoket när balansen är bra. Andra smakkompisar till rabarber är kardemumma, vanilj, mandel och jordgubbar.

För att bevara maximal färg och smak när man kokar marmelad gäller det att minimera koktiderna. En koppargryta leder värme väldigt bra, vilket ger snabb tillagning.

Skördad rabarber går bra att förvara i kylskåp i ungefär en vecka eller att skära ner i bitar och frysa in i lagom stora portionspåsar.