Hoppa till sidans innehåll

Barnen är sex år med hela livet framför sig. Men majoriteten har aldrig fått rita en teckning, lärt sig namn på färger eller att läsa och skriva. Tills Eleonora Kulchar med stöd av World Childhood Foundation startade en förskola för romska barn i Ukraina.

Text Camilla Thörnqvist Foto Susanne Drakborg

Många barn från romska minoriteter lever i stor social utsatthet i slumliknande bostäder. Få går klart i skolan, vilket gör det väldigt svårt för dem att komma in i samhället och försörja sig som vuxna, berättar Eleonora Kulchar. Eleonora bor i Uzhgorod i västra Ukraina,en stad motsvarande Umeå till yta och antal invånare. I skolan närmast de romska bosättningarna går nästan uteslutande romska barn. De flesta kan varken ukrainska eller ryska när de börjar skolan och inte heller något så basalt som att tvätta händerna. Istället för att vara en plats för lärande liknar skolan därför mer en ouppfostrad fritidsgård. Eleonora kom då på idén att öppna en kostnadsfri förskola tvärsöver gatan, med målet att integrera de romska barnen och ge dem samma möjlighet till utbildning som andra barn.

De flesta barnen har aldrig fått rita en teckning eller lärt sig namn på färger, inte ens på romska. Så det en »normal« treåring kan har inte dessa sexåringar fått chans att lära sig, berättar Eleonora.

Eleonora är grundare av Blaho, en av flera lokala hjälporganisationer för romska barn och familjer i östra Europa som får stöd av Childhood. Pengarna från stiftelsen räcker till att köpa in skolmaterial,mellanmål och att betala lärarnas löner. Förskolan pågår under en vårtermin, ett par timmar om dagen. Barnen lär sig att sitta still, lyssna på fröken och räcka upp handen. Men de får också öva sig på kamratskap och tillsammans upptäcka glädjen i att rita, pyssla, sjunga, dansa och leka. Tack vare en ny typ av stöd som kallas för »silver lining project« beviljade Childhood extra finansiering för att fira Romernas dag den 8 april. En dag som Eleonora sent kommer att glömma.

- Vi bjöd på en av våra mest älskade romska maträtter, ett härligt långkok med griskött, lök, morötter, paprika och potatis, säger hon och suckar belåtet. Förskolebarnen var finklädda och viftade med romska flaggan, läste dikter, dansade och sjöng tillsammans.

Det var första gången en sådan festarrangerades här för fattiga romer.

Eleonora vet av personlig erfarenhet hur det är att vara extremt fattig och samtidigt mamma till två små barn. Hon tillhör en annan grupp romer än familjerna hon hjälper men kan relatera till deras situation. Efter att hon gått ut gymnasiet kunde hon inte ens få jobb som städerska; som rom var hon inte välkommen någonstans.

– Vi hade sällan råd att betala gasräkningen,så det var väldigt kallt hemma. Jag fick linda tygbitar runt barnens fötter för att skorna skulle hålla, berättar Eleonora. Så en natt för drygt tio år sedan drömde hon att hon skulle starta en välgörenhetsorganisation. Döm om hennes förvåning när det kort därpå ringde på dörren och en man frågade om hon behövde hjälp. Dagen efter dök han upp igen – med en massa pengar. Hon gjorde sig skuldfri, och pengarna som blev över blev startskottet till Blaho. De första åren ägnade hon sig åt att dela ut mat, kläder, hygienartiklar och andra förnödenheter till behövande som olika välgörenhetsorganisationer hade samlat in. Det första riktiga projektet hon fick pengar till gick ut på att lära de romska familjerna om hygien och renlighet. Ett stort hinder för integration, menar hon. Brist på hygien gör att många som inte är romer ogillar dem. Ett ogillande som de knappast behöver mer av. Romernas historia kantas av förföljelse, diskriminering och folkmord. Näst efter judarna var romerna de som drabbades hårdast i förintelsen under andra världskriget. Förr kallades de för zigenare, något som blev till ett skällsord under kommunismens storhetstid – och som tyvärr lever kvar än idag, konstaterar Eleonora.

Tester visar att förskolebarnen utvecklas förvånansvärt mycket på kort tid. Ett kanske ännu viktigare resultat är att endast ett fåtal barn går vidare till den romska skolan. Övriga har hittills valt de mer integrerade skolorna. Tanken är annars att förskolan ska finnas där för barnen under deras första skoltermin. Det har medfört att pedagogerna i stället kan hjälpa de skolbarn som av olika anledningar aldrig gick i förskolan. I augusti var det avslutning på förskolan med saft och bullar. Childhood bidrog även denna gång med öronmärkta pengar till pennor, papper och ryggsäckar i present inför den riktiga skolstarten.På avslutningen frågade Eleonora föräldrarna vad de tyckte om förskolan. Responsen var överväldigande positiv. Den som var mest högljudd var den enda pappan på plats.

Vem vet, mitt barn kanske till och med kan bli professor, sa han.

Han hade inte bara hopp om att hans barn skulle gå ut skolan, utan mer än så, och det gör mig oerhört glad och stolt – ett kvitto på att vi gör skillnad, säger Eleonora. På frågan om vad hon hoppas på att uppnå med sitt brinnande sociala engagemang blir Eleonora tyst en lång stund. Sedan säger hon med tårar i ögonen:

Att mitt folk, romerna, ska accepteras som en del av den här världen. Och att barnen som går i vår förskola på riktigt får en bra utbildning som ger dem inte bara ett värdigt liv, utan även ett lyckligt liv.

Just nu sprids bluffmeddelanden om presentkort som ser ut att komma från ICA. Läs mer