Rostbiff med rödbetor, morötter, solrosfrö och wasabiyoghurt

Av spadet som blev kvar i pannan efter köttet, gjorde jag en urgod sås. Det var redan väldigt smakrikt och salt, så jag vispade bara ur pannan med vatten, gjorde en redning, tillsatte den och lite mer vatten och en skvätt grädde. Lade i lite tomatpuré och en eller ett par tsk röd balsamvinäger och en gnutta socker och kokade ett par minuter. Detta blev en riktigt god rödvinssås à la fuskgenväg.

Jag bara pepprade och saltade köttet, utan att bryna det först, och lät det gå i ugnen tills termometern visade 57°C. (När man tar ut köttet fortsätter att stiga tre-fyra grader innan det går ner igen.) Så fixar jag alltid rostbiffen. Den här gången använde jag fransyska. Rödbetor och morötter - som inte var späda utan väldigt stora - skalades och lades i skivor tillsammans med några skrubbade potatisar och lök i båtar i en ugnsfast form. Ringlade olivolja över och saltade och pepprade. Det behövdes inget som helst salt eller peppar i wasabicrèmen. Wasabipastan är ju redan både salt och pepprig. Det behövs heller inte något salt på solrosfröna. De rostas bäst i ugnen under uppsikt och omskakning. Vi hade ingen färsk spenat hemma, så lite krispig grövre variant av grönsallad fick ersätta spenaten. Väldigt god kombo och har man potatis bland de ugnsrostade rotfrukterna blir det en komplett måltid.