Klimatet krisar – varför gör vi inget?

Klimatet krisar – varför gör vi inget?

Klimatet krisar – varför gör vi inget?

Konsekvenserna av vårt sätt att leva på kommer att bli förödande för klimatet. Vad kan vi göra nu och varför gör vi inte mer? Månadens skörd sökte svar och bokade tid hos en klimatpsykolog.

Uppmärksamheten för klimatet exploderade den varma och torra sommaren 2018 och nu är det minst sagt hög tid att agera. Men många känner sig lamslagna av klimatångest och hopplöshet. 80 procent av svenska ungdomar oroar sig för klimatförändringarna och var fjärde ung känner sig olycklig när de tänker på klimatförändringarna, visar en undersökning från WWF. Kan psykologi hjälpa oss förstå våra känslor? Och kan det hjälpa oss att börja agera?

Varför klimatpsykologi?

Klimatpsykologerna startade i mars 2018 och samlar in och delar fakta om mänskligt beteende, hur vi gör val, hur organisationer funkar, vad som möjliggör och försvårar för oss att vara miljövänliga. Kata Nylén, Frida Hylander och Kali Andersson är utbildade psykologer som vill lyfta psykologins roll för att förstå och tackla klimatets utmaningar.

– Vi var frustrerade över att man inte diskuterade hur känslor påverkar hur vi hanterar klimatfrågan. Tanken är att hjälpa personer, företag och organisationer att gå från att känna negativa känslor till handlingar som ger effekt, säger Kata Nylén.


Ett bra sätt att bota klimatångest är att gå samman med andra människor för att uppnå förändring. Antingen på individnivå genom livsstilsförädringar eller genom att påverka politiker och företag. 

 

Vad är klimatångest egentligen?

Klimatångest kan leda till katastroftankar och känslor av nedstämdhet och maktlöshet. Men människor som möts av fakta om klimatförändringarna kan också använda sig av klassiska försvarsmekanismer som att förtränga, förminska eller förneka hotet. Kata Nylén menar dock att det som kallas klimatångest inte kan behandlas som annan ångest.

– Klimatångest är inget vi vill bota utan vi tror istället att det är bra att känna starkt om det får oss att agera. Klimatångesten är inte en irrationell rädsla utan vi står inför ett reellt hot mot planetens existens, fortsätter Kata Nylén.


Kata Nylén är legitimerad psykolog, 
STP – psykolog i organisationspsykologi, utbildad handledare och OBM-certifierad (Organisational Behavior Management). Hon hjälper personer, företag och organisationer att gå från att känna negativa känslor till att utföra effekt­fulla handlingar.

Varför är vi så dåliga på att agera?

– Det handlar om tre betydande faktorer. Det ena är tids- och rumsproblemet, vi har svårt att greppa något som inte sker fysiskt, nära oss i nutid. Vi är också dåliga på att bedöma riskerna med hur vi lever och konsumerar. Sedan kommer den sociala faktorn, att vi gör som andra gör och så länge ett beteende är socialt accepterat kommer vi att bete oss likadant.

Allt fler gör mer miljövänliga val. Är inte det bra?

– En klimatsmart livsstil kan dämpa den egna ångesten tillfälligt. Men många är inne i sin egen lilla bubbla och handlar klimatsmart eller slutar flyga men det minskar inte ångesten på sikt eftersom det tyvärr inte innebär några stora förändringar eftersom utsläppen pågår och arterna fortsätter att dö. Det finns tre svenska företag som släpper ut mer växt husgaser än alla individuella hushåll tillsammans i Sverige. Med det i åtanke kan ens handlingar, hur bra de än är, kännas ganska futtiga. Det är därför det är så viktigt att man går ihop med flera människor för att påverka politiker och företag för att stora förändringar ska ske. Man kan jämföra det med rökförbudet, att man måste styra människors val om man ska åstadkomma stora förändringar. Vi behöver lagar och riktlinjer för att bromsa den negativa utvecklingen, förklarar Kata Nylén.

Men än finns det hopp!

Trots att läget är akut menar många forskare att det finns möjlighet att vända den negativa kurvan.

– Hopp är en jätteviktig drivkraft, att man känner att man faktiskt kan påverka. Medeltalet för att ändra ett beteende är 66 gånger, så det kan verkligen ta lång tid. Istället för att fokusera på sina egna individuella förändringar i sina konsumtionsval bör man lägga energin på att gå samman med andra och kräva förändring och agerande från politiker och beslutsfattare. Om man ändå vill ändra på sina vanor som att äta mer växtbaserat eller ekologiskt så är det lättare och ger större resultat att göra det tillsammans med andra, till exempel kollegor eller grannar. Det är alltid värt att fortsätta kampen!

Text: Kaisa Nyqvist

Relaterade artiklar