Älskad, avbildad, dyrkad – vill man förstå människans passionerade förhållande till melonen kan det vara upplysande att blicka bakåt. Melonen har nämligen en nästan lika episk historia som vi själva.

Genetiska studier antyder att den saftiga frukten härstammar från Afrika, där den på sina håll fortfarande växer vilt. Den togs till Persien och Mellanöstern av resenärer och köpmän under tvåtusentalet före Kristus och nådde Europa under senantiken. Längs vägen verkar den ha varit inblandad i det mesta som hänt: arkeologer har hittat melonkärnor i Tutankhamons gravtempel, Bibeln nämner vattenmelonen som stapelföda under judarnas fångenskap i Egypten, från Romarriket finns meloner avbildade på mängder av konstföremål och till Amerika och den Nya världen sägs den ha tagits av självaste Christofer Columbus.

För en frukt som till över 90 procent består av vatten är det en ganska anmärkningsvärd prestation – även om det rör sig om vatten som, i melonens fall, förpackats på ett särdeles angenämt sätt. Melonen är en ettårig klängväxt med handflikiga blad och lianväxande stam som är nära besläktad med gurka och pumpa. Släktet kan delas upp i två olika kategorier: sötmeloner och vattenmeloner. I sötmelonerna är fröhuset samlat i mitten, medan vattenmelonernas kärnor istället ligger inbäddade i fruktköttet. Inom båda dessa kategorier finns ett stort antal olika melonsorter som varierar i såväl storlek och färg som form och smak.

Till de vanligaste sötmelonerna hör bland annat honungsmelon, galiamelon, cantaloupe och piel de sapo. I vattenmelonens fall är det de kärnfria, röda sorterna som vi är mest vana vid att festa på om somrarna. Faktum är dock att det finns mer än 1 200 olika sorters vattenmelon, som alla har sina speciella egenskaper och användningsområden. Ett femtiotal av dessa dominerar odlingen idag.

Om vi i Sverige oftast äter melon i relativt begränsad omfattning – som tilltugg till köttet, smakhöjare i salladen eller som svalkande dessert precis som den är – används den i andra länder till betydligt bredare ändamål än så. I Medelhavsområdet är melon vanligt som ingrediens till både frukosten och middagen, och i de flesta varma länder används den som ren vätskeersättning under heta dagar då tillgången på vanligt vatten inte är självklar. I många afrikanska länder kan man också bli serverad gröt gjord på kokt melonkött, liksom rostade melonkärnor som ett energigivande mellanmål. Även skalet från vissa typer av vattenmeloner används ofta för att tillverka smakrika inläggningar och saftigt godis.

Ett urval av världens meloner

Vattenmelon

Läskande melon med krispigt, sprött fruktkött som passar både till mat och som dessert. Är mogen om det låter ihåligt när du knackar på den. På ICA Kvantum hittar du flera varianter, vanligast är de rödköttiga kärnfria med mörkgrönt skal. Finns även gulköttiga samt en ny sort med svart tunt skal.

Minivattenmelon

Betydligt mindre än vanlig vattenmelon och därmed enklare att ta med sig. Kärnfri och extra söt! Finns som ekologisk.

Cantaloupe

En randig melon med starkt orange innanmäte. Söt och saftig smak som passar perfekt till desserten. Finns som ekologisk.

Honungsmelon

Saftig melon med relativt neutral melonsmak. God både naturell och till skinka och kallskuret. Finns som ekologisk, dock i begränsad tillgång.

Piel de sapo

Söt melon med utpräglad melonsmak. Passar som dessert eller till delikatessbrickan och salladen.

Galia

Liten, söt och aromatisk melon som är god i fruktsallad, till kallskuret eller naturell. Mogen när den doftar mycket. Finns som ekologisk!

Citrusmelon

Ny sort som innehåller extra mycket citronsyra och därmed drar åt citrus och lime i smaken. Starkt orange i färgen, passar fint i fruktsalladen.

Svensk nätmelon

Stor melon, odlad i Skåne. Mjuk i fruktköttet men med något mer neutral smak, vilket gör den väl lämpad som tilltugg till maten eller i salladen.

Text: Tobias Hammar, Stefan Martinsson Foto: Matton