Personligt

I magen på en

Vasaloppsåkare

Havregrynsgröt som växte i munnen. Och en varmkorv värd att döda för. Vasaloppsåkaren Marie Kronqvist, 36 år, berättar vad maten kan betyda i ett lopp.

Marie Kronqvist, 36 år, har åkt Vasaloppet två gånger de senaste åren. Veckan före loppen fyllde hon på med kolhydrater.

– Många åkare kolhydratladdar med pulver blandat med vatten, men så jobbade inte jag. En del får nämligen problem med magen av kolhydratpulver. I stället åt jag som vanligt, men med lite mer kolhydrater till varje måltid, ofta en extra smörgås. 

På tävlingsdagen tvingade Marie i sig en stor tallrik gröt. 

– Jag avskyr gröt, men åt det ändå, tvingade i mig tugga för tugga. Alla veteraner äter ju gröt och jag ville göra som dem! Om jag åker Vasaloppet igen tänker jag äta en frukost jag gillar. Det blir nog yoghurt och müsli, med en extra macka. 

Korv till funktionärerna

Marie var rädd att köra slut på sig själv, att energin skulle ta slut. Hon stannade därför vid varje mat- och vätskekontroll och åt vad som bjöds.

– Det var vetebullar, bananer, blåbärssoppa, vatten och energidryck. Jag hade också med mig egna proteinbars och vanliga Snickers. Varje timme unnade jag mig en, det var något att längta efter och som höll humöret uppe. 

Mot slutet i ett av sina lopp kände Marie en helt fantastisk doft. 

– Det var funktionärerna som kokade korv, inte till oss åkare, utan till sig själva. Efter att ha ätit vetebullar hela dagen hade jag kunnat döda för den där korven!

Att korsa mållinjen efter nästan tio timmars stakande, beskriver Marie som en överväldigande känsla.

– Upploppet var helt fantastiskt! Alla människor som stod där och hejade fram mig. Jag bara grät och grät och grät, det var ren lycka.