Alkoholfri öl och mat
Vi tipsar om vilken alkoholfri öl som passar till vilken mat och ölsorter till högtider.
Lär dig mer om...
Olika typer av öl
Lager, stout, IPA, lambic, weissbier eller en skummande pilsner? En öl är aldrig bara en öl. Varje öl har sitt speciella recept, sina utvalda ingredienser och passar olika bra till olika maträtter. Idag finns de flesta ölsorterna glädjande nog även som alkoholfria alternativ och utbudet lär bara öka. Här lär du dig massor om de vanligaste ölsorterna!
Kan man göra drinkar med öl? Javisst! Här hittar du recept på öldrinkar.
Lager
Bryggs av försiktigt torkad malt och är underjäst. De brukar delas in i tre grupper.
Amerikanska och asiatiska lageröl
Mycket ljusa lageröl som innehåller mer råfrukt och mindre humle än övriga lagersorter. De har en lätt och frisk karaktär och passar som okomplicerade törtsläckare.
Europeiska lageröl
Dansken Emil Christian Hansen, forskare på Carlsberg, hade en nyckelroll när det europeiska lagerölet togs fram. Europeisk lageröl har en mildare arom- och smakprofil än den tyska och tjeckiska pilsnerlagern.
Tjeckisk och tysk pilsner
Den tredje gruppen består av de ursprungliga tjeckiska och tyska pilsnervarianterna som har en mer distinkt karaktär. Ölet har en större fyllighet och en tydligare beska jämfört med senare lageröl.
Andra typer av lageröl
Det finns även andra lageröl som t.ex. Wienerlager som har fått vika på foten till fördel för pilsnerlagern, men den lever vidare i Tjeckien, södra Tyskland och Danmark.
Mörk lager är ytterligare en underjäst öl. Ursprungligen var alla underjästa lageröl mörka och det var först vid tiden för första världskriget som den ljusa lagern blev vanligare än den mörka.
Baltisk porter hör historiskt samman med den ursprungliga porter som brittiska köpmän tog med sig till Baltikum på 1700-talet. Den har en intensiv smak med aromer av kaffe, choklad och lakrits.
Spontanjästa öl
Spontanjäsning innebär att fria jästpartiklar i luften startar jäsningsprocessen, och inte tillsatt jäst.
Innan industrialiseringen av öl var det vanligt att ölet surnade under lagringen på grund av att det innehöll flera jäststammar samt mjölksyra och bakterier. De här bakterierna var allmänt utbredda och ett gissel för ölbryggarna fram till dess att de lärde sig att pastörisera ölet och isolera jäststammarna.
Men det fanns också bryggerier som lärde sig att utnyttja spontanjäsningen för att förhöja smaken och tillföra balans och friskhet åt ölet. Idag är suröl ganska ovanligt, men intresset för denna typ av öl har ökat under den senaste tiden.
Lambic är ett exempel på en spontanjäst öltyp som är typisk för Belgien. jäser och lagras belgiskt spontanjästöl ofta på ekfat i upp till tre år innan buteljering,och resultatet blir ett helt unikt öl.
Ale
I dagligt tal brukar man med ale mena de allra flesta typer av överjäst öl. Skillnaderna mellan de olika ale-typerna är dock stora.
Blond ale
Ljusa ale som bryggs enligt belgisk metod. Ölet tas fram genom jäsning, vanligtvis med en hög alkoholhalt, med en belgisk jästtyp som tillför mycket starka frukttoner åt ölet.
Pale ale (bitter)
Ljusa ale bryggda enligt brittisk metod. Rikligt med malt och stora mängder humle. Pale ale har större beska, mindre fruktig arom och, som regel, lägre alkoholhalt än den belgiska alen.
Brown ale
Både England och Belgien har fortfarandestarka traditioner inom bryggning av mörk ale. Brittisk brown ale är som regel lite svagare än den något sötare belgiska motsvarigheten, men hos båda varianterna är den mörka malten tongivande för smakbilden.
Veteöl
Veteöl bryggs på vetemalt, kornmalt och humle och kommer från bayersk och belgisk öltradition. I Bayern bryggs veteöl uteslutande på malt och humle i enlighet med den bayerska renhetslagen Reinheitsgebot från år 1516, medan belgarna tillsätter kryddor i veteölet och ökar dess syrlighet en aning med hjälp av mjölksyra. I övrigt är båda ländernas veteöl överjästa och har en fruktig och kryddig arom.
Stout och Porter
Portern var ursprungligen en brittisk öltyp och beteckningen stout användes till en början enbart för de mest alkoholstarka varianterna.
Idag är det svårt att göra en klar åtskillnad mellan stout och porter. Gemensamt för dem alla är att de har en väl utvecklad kropp och en stark arom som kommer av den hårt rostade malten.
Nu dyker vi ner i detaljerna...
Amerikansk lageröl
Skum: Vitt och mousserande
Arom: Mild, inslag av nyslaget gräs, korn och gröna äpplen.
Kropp: Mycket lätt
Smak: Mild, maltig smak och mycket låg beska. Ibland med ett stänk av syrlighet.
Passar till: Klassiska amerikanska rätter och viss asiatisk mat. Gör sig även bra till sallader, råa grönsaker och ångkokt fisk.Europeisk lageröl
Skum: Naturvitt, lätt krämighet.
Arom: Ofta präglad av klassisk aromhumle med inslag av korn och ibland även malt.
Kropp: Lätt-medel.
Smak: Maltig sötma med begränsad men välbalanserad beska.
Passar till: Starkare varianter passar bra till pizza, pajer och andra rätter som innehåller smält ost. Passar utmärkt till ångkokt, kokt eller lättstekt fläskkött. Näst intill oumbärlig tillsammans med sill och strömming.
Den europeiska lagern har en given plats i det franska och belgiska köken, där omelett, pommes frites och croque monsieur är vanliga rätter.Tjeckisk och tysk pilsner
Skum: Beige, krämigt, fylligt och relativt långlivat.
Arom: Solmogna korn kompletterade med klassiska sorter av tjeckisk eller tysk aromhumle.
Kropp: Medel.
Smak: Stark maltig sötma och ofta även en markant beska.
Passar till: Utmärkt till rätter från de traditionellt nord- och centraleuropeiska köken, där fläsk och kål är vanligt förekommande och salt, vinäger och socker används flitigt.Wienerlager
Skum: Naturvitt
Arom: Malt, karamell och rostat bröd.
Kropp: Medel.
Smak: Stor maltsötma med karamellinslag och en välbalanserad beska.
Passar till: Wienerlagern är sötare än annan ljus lager och passar utmärkt till maträtter av det lite sötare slaget. Oavsett om sötman är tillsatt (t.ex. genom glasering) eller om den finns naturligt i maten (t.ex. hos ugnsbakade rotfrukter). Passar även till den norditalienska matkulturen och intas där tillsammans med ostbeströdda pastarätter som gnocchi i gräddsås, risotto och andra krämiga anrättningar. Wienerlager till fläskstek är en annan utmärkt kombination.Münchner mörk lager
Skum: Naturvitt till mocca.
Arom: Maltig, bränd, karamell, kaffe, vanilj och choklad.
Kropp: Medelfyllig och rundad. Kan i vissa fall ge en oljig, len känsla i munnen.
Smak: Robust maltig smak med en välbalanserad beska och inslag av karamell.
: Ölet passar som regel bra till medeltunga stekta rätter, t.ex. stekt fläsk, grillade grönsaker och ungnsbakade rotfrukter, där både ölets arom och kropp berikas av maten. Mörka lageröl går också fint ihop med mat som har en rökig arom, t.ex. rökt kallskuret kött eller rökt fisk.Baltisk porter
Skum: Naturvitt till ljusbrunt.
Arom: Svart i nyanser från kaffe till tjära.
Kropp: Stor fyllighet och en intensiv smak. Ger en oljig, len känsla i munnen.
Smak: Robust smak med en initial sötma och maltighet, åtföljd av framträdande beska.
Passar till: Ölets rika aromer av choklad, kaffe och lakrits förhöjer efterrätter med liknande smaker och aromer, t.ex. brownies, chokladmousse och petits fours. Baltisk porter kan med fördel även serveras till exempelvis rostbiff och grillade stekar.Blandjästa öltyper
Skum: Vitt till beige-brunt.
Arom: Malt, karamell, syrlighet, stenfrukt, jord, kola.
Kropp: Lätt till medel.
Smak: Söt, frisk syrlighet med varierande maltkaraktär.
Passar till: Aromen och smaken har många likheter med vin, i synnerhet syrliga viner, vilket gör öltypen mycket intressant ur kulinarisk synpunkt. I matlagningen används suröl ofta till att bräsera kalvkött eller ölmarinera fläsk. De söta varianterna passar utmärkt till efterrätter på grund av ölets kombination av syrlighet och sötma. De lättaste och syrligaste varianterna passar bra till sallader och lätt sommarmat.Lambic
Skum: Vitt till rosa.
Arom: Intensiv, kärv syrlighet, torrhet och toner av jord och stall.
Kropp: Lätt till medel.
Smak: Komplex smak med en tydlig syrlighet och ”kick”. Vissa varianter har inslag av frukt.
Passar till: Lambic kan med fördel serveras till mat med motsvarande komplexitet i smaken, t.ex. mögelost. De kan även användas vid ångkokning av skaldjur och fisk. Det torra och ofta, alkoholsvaga lambic-ölet passar bra som en aperitif på sommaren. Fruktlambic, å sin sida, gör sig bra till efterrätter som innehåller frukt och bär, vissa typer av petit four, praliner och sorbet.Blond ale
Skum: Vitt och krämigt, men inte alltid långlivat.
Arom: Banan, päron, malt, honung, pepparkorn, kryddnejlika, blommor m.m.
Kropp: Medel – fyllig.
Smak: Övervägande sötma med en subtil beska i bakgrunden.
Passar till: Blond ale klarar av att utsättas för kraftig reducering då det innehåller små mängder humle och därför har liten beska. Dessutom är ölet alkoholstarkt och innehåller höga halter restsocker, vilket gör det lämpligt att använda i grytor, stuvningar och bräserade rätter.Pale ale
Skum: Långlivat, krämigt, (naturligt) vitt skum.
Arom: Övervägande maltig. Inslag av tallbarr och citrus från humlen.
Kropp: Medel.
Smak: Kraftig maltig smak med maltsötma och en markerad beska.
Passar till: Brittisk pale ale (bitters) präglas av en kraftig karaktär och en riklig beska och är ofta en förträfflig måltidsdryck men bör användas med stor försiktighet i matlagningen. Den kraftiga kroppen och den rikliga beskan gör den idealisk vid tillredning av vita såser, stuvningar och grytor med fläsk, lamm och kalvkött. Den passar också utmärkt till ostar med en nötig smak och gör sig perfekt till traditionell brittisk pubmat.Brown ale
Skum: Naturvitt till ljusbrunt. Kan vara mycket krämigt och långlivat.
Arom: Distinkt, med inslag av karamell, rostade nötter, kaffe, lakrits och choklad. Kan även ha inslag av kola och stenfrukter.
Kropp: Medel.
Smak: Stark, mycket kropp, söta undertoner och en riklig maltig sötma.
Passar till: Till grillad eller ugnsstekt biff föredrar många ett tanninrikt rödvin. I många fall passar det bättre med en maltrik mörk ale. Förutom att mörk ale ofta innehåller höga halter tannin, som passar till proteinerna, har det vanligen även aromer av karamell, som står i harmoni med köttets bruna stekyta. Brown ale kan med fördel intas med chokladbaserade och karamelliserade efterrätter, som passar utmärkt till ölets brända toner.Veteöl
Skum: Ytterst ymnigt, vitt till beige.
Arom: Banan, kryddnejlika, citrus, peppar, honung, jäst.
Kropp: Syrlig och frisk till elegant kropp och stor fyllighet.
Smak: Sötaktig med syrliga och ibland sträva inslag.
Passar till: Veteöl är något av det fruktigaste man kan få i ölväg och det passar mycket bra till lätta rätter. Det syrliga belgiska veteölet passar utmärkt till ångkokt fisk, musslor och andra skaldjur. Det lite sötare bayerska veteölet passar med sin stora kropp bättre till matiga skinksallader, osttoasts och liknande. Till många rätter från de vietnamesiska, thailändska och kinesiska köken passar både belgiskt och bayerskt veteöl, eftersom maten tillreds med många aromatiska kryddor och örter, exempelvis citrongräs, galangarot och limeblad.Stout och Porter
Skum: Naturvitt till ljusbrunt. Krämigt och långlivat.
Arom: Stark bränd arom med tydliga inslag av kaffe, lakrits och choklad.
Kropp: Lätt – fyllig.
Smak: Från sötaktig till torr med en lätt till markerad beska.
Passar till: Stout och porter är de mest smakrika öltyperna och riskerar därför att ta över smaken i all mat den serveras till. Detsamma gäller om de används i matlagningen då den brända karaktären och beskan tar snabbt överhanden. De undertyper vars smak går åt det söta hållet passar dock bra till mört kött, krämiga, mogna ostar och söta chokladdesserter, medan de torrare varianterna gör sig bra till fiskgryta, lamm och ostron.
Olika jäststammar
Underjäst
Underjäst tillhör arten Saccharomyces pastorianus (ursprungligen Saccharomyces carlsbergensis). I det här fallet splittras jästkedjorna vid knoppningen, vilket gör att de inte flyter upp till ytan i samma utsträckning som överjäst.
Efter avslutad jäsning sjunker jästcellerna till botten, därav namnet underjäst.
Underjäst bildar inte lika mycket aromatiska ämnen under jäsningen och används därför främst för att brygga öl med medelstark arom, t.ex. lager.
Spontanjäst
Det finns mängder av andra släkten och arter av jäst som kan användas för att brygga öl.
Många av dessa brukar kallas vildjäst och ses av de flesta ölbryggare som ett oönskat inslag i jäskällaren. Det finns dock vissa bryggerier som medvetet använder sig av vildjäst i sin tillverkning, genom att ”infektera” vörten med jästarten Brettanomyces.
Överjäst
De jäststammar som ingår i den vanligaste arten av jästsvamp, Saccharomyces cerevisiae tillhör gruppen överjäster.
Vid knoppning bildar jästen kedjor och klasar som fångar upp kolsyrebubblor, vilket gör att den stiger upp till ytan efter avslutad jäsning (därav dess namn).
En annan egenskap hos de här stammarna är att de som regel tillför mycket aromer under jäsningen. Överjäst används därför vanligen för öltyper med stark arom, t.ex. veteöl och ale.
Artiklar (1558)
Hur mycket går det åt?
Beräkna drycken till festen!
Tips till dig som tänker ordna en fest och vill beräkna åtgången på dryck.
Alkoholfritt!
Smaksätt med öl i mat
Härlig tyngd och fyllighet! Våra bästa tips för att smaksätta maten med alkoholfri öl.
Festligt i glasen!
Klassiska drinkar, med eller utan alkohol
Det är både roligt och enkelt att blanda egna drinkar - både med och utan alkohol!
Lyxig, alkoholfri drink - så gör du!
Med dessa tips blir du en mästare på drinkar där smakerna står i fokus.
Friska törstsläckare
Svalkande och törstsläckande recept på sommarbål
Läskande recept med favoritsmakerna rabarber, fläder, jordgubb, hallon och persika.
Gott i glaset
Vinterdrinkar
Vill du imponera på dina gäster? Bjud på riktigt goda vinterdrinkar! Vi har samlat både varma och kalla drinkar som passar perfekt att bjuda på i vinter! Vad sägs om Irish coffee eller white russian?
Nyårsskål utan alkohol
Nyårsskål utan alkohol
Alkoholfria drycker och drinktips till såväl nyårsmeny som till nyårsfest.
Sofias spaning
Grapefrukt mocktail
Fyll glasen med en festlig alkoholfri drink perfekt att skåla in det nya året med!