Julbord väcker dubbla känslor. Förväntningar, krav på klassiska rätter och samtidigt önskemål om nytänk och mera grönt. Vi rådfrågar julbordsexperten Lotta Lundgren, aktuell både i årets julkalender och med showen Alla kan äta julbord. Du kommer garanterat att tänka annorlunda om julbord efter att ha läst detta.

Text: Lina Wallentinson
Ska du själva fixa julbord i år? Här hittar du mer julbordstips!

 

Ska vi verkligen äta julbord? 

 Vad är det för fråga? Klart vi ska, i varje fall om man vill vara med på det kulturella påhitt vi kallar jul. Julen finns inte, den är snarare en känsla och en cermoni man iscensätter genom att upprepa vissa välbekanta handlingar, köpa gran, julstäda, gå i kyrkan och äta julbord. Det är fullt möjligt att suggerera fram jul utan julklappar, snö och gran. Men utan julbord blir den 24:e december bara en dag bland alla andra när redan bortskämda ungar får fler paket än de orkar öppna. 

Blir man glad/en bättre människa av att äta julbord?

 Ja. Vi lever i en tid präglad av rastlöshet och en bottenlös hunger efter nya saker och upplevelser. Julen ska vara en fredad zon från det där, en sorts evig konstant där allt bara får vara ungefär likadant som det alltid varit. Tyvärr missar nog många den storslagna baktanken med julbordets rätter: att ta kontakt med sitt ursprung genom att äta rätter som våra förfäder ätit i hundratals år. 

I er show består julbordet av flera turer. Varför?

 Julbordets turer, där sillen är en tur, det småvarma en annan och så vidare, hittade Tore Wretman på omkring 1960... mest för att det är ett mer civiliserat sätt att hantera julbordsbuffén än att bara kladda tallriken full och äta tills det svartnar. Erik Haag och jag har plockat upp turerna för att varje tur kan knytas till en specifik del av Sveriges historia. Varje tur har sin tid och rätterna i den sin speciella betydelse.

Hur tror du julbordet kommer att utvecklas framåt?

Det utvecklas hela tiden, liksom alla kulturella uttryck. Men vår traditionella högtidsmat är den mat som förändras allra långsammast. Sillen hänger nog med i tusen år till, liksom gröt, spjäll och gravlax. Sedan några år har hemstoppad korv och egenbryggt öl blivit julmat igen efter att ha varit borta ett tag. I framtiden kommer rätter som vi idag ser som husmanskost, som kåldolmar och kroppkakor, att leta sig upp på julbordet när de inte längre lagas i vardagen. Så blir vanlig mat julmat!

Hur är det egentligen att fira jul med Erik Haag? 

Det vet jag tyvärr inte, för det har jag inte gjort än. Men jag tänker mig att han är som vanligt. Alltså jätterolig, generös, konstant uppjagad och väldigt mån om att alla ska ha det bra hela tiden.

Vilken relation hade du till julbordet innan du började med showen »Alla kan äta julbord«?

– Jag började läsa in mig på julen för tio år sen, i sviterna av ett himla misslyckat julfirande hemma hos mamma och pappa. Jag och min syrra hade övertalat våra föräldrar att få göra all julmat, mycket för att vi var så less på att lyssna på allt klag om hur jobbigt det var att göra den där leverpastejen på gammelmormors vis, och oron över att skinkan inte skulle bli bra. Vi skickade ut alla muggiga gamla rätter och gjorde ett jättefräscht julbord i lyxig stil. Pigga smaker, vegetariskt, roligt cross-over. Det året blev det ingen jul hemma hos oss. Maten var jättegod men hade noll själ. Det var som vilken mat som helst, fast med saffran och senap. Värdelöst. Sen dess har vi gjort en helomvändning och dammsugit släkten på gamla muggiga recept som tar tre dagar att laga. När vi står där och hackar späck och gör inläggningar så tänker jag att jag upprepar samma moment som generationer av kvinnor Lundgren gjort före oss. Det är väldigt vackert faktiskt.     

Hur många turer tycker du själv är ett bra antal?

– Fem-sex turer är lagom. Man börjar med förrätterna. Brännvinsbordets silltallrik, sen kall fisk och äggrätter, sen kallskuret utom skinka och det småvarma. Sedan är det dags för julbordets varmrätt, alltså lutfisken. Avslutningsvis ostar och desserter. Sedan ringer man på ambulans.