Berätta, hur märkte ni att Matteo var allergisk?
- Jag misstänkte det egentligen direkt. När han föddes hade han nariga kinder, han kliade sig och verkade besvärad, och det spred sig till bålen och böjvecken. Men läkarna i Schweiz, där vi bodde då, trodde inte att det var någon allergi, utan att det berodde på luftfuktigheten. Vi fick salvor att smörja med, men ingenting hjälpte, berättar Rebecca.
Hon fortsätter:
- När Matteo var tre månader bakade jag sockerkaka och han hängde i sele på min mage. Hans arm kom i kontakt med smeten men jag tänkte inte så mycket på det utan sköljde av honom. Men sen – han fick som brännblåsor på armen, jag trodde han hade bränt sig på spisen och greps av panik, men så såg jag att jag inte ens satt på spisen än…
Mycket dramatik vid första grötportionen
Rebecca och Henrik misstänkte mjölkallergi och bokade tid hos doktorn, men det mynnade inte ut i någon allergidiagnos. Inte förrän Matteo, två månader senare, när han var runt fem månader och skulle provsmaka gröt, blev det uppenbart.
- Han är ju tredje barnet och jag tänkte att så länge han gapade var allt frid och fröjd. Han hann få i sig fem skedar. Sedan var det stopp – han svullnade upp och kunde inte andas. Det var fullständig panik. Jag var ensam hemma men lyckades sansa mig och slå 112. Ambulansen var här på två minuter, berättar Rebecca.
Matteos diagnos
Nu konstaterades att Matteo var allergisk mot mjölk, ägg och vete. Mot de två förstnämnda reagerar han anafylaktiskt, som man säger, alltså med andnöd, medan vete ”bara” ger eksem.
- Först var han faktiskt allergisk mot havre också, men det har vi kunnat introducera igen, berättar Rebecca. Det ger fortfarande lite kli, men inget som besvärar.
Vad tänkte ni när ni fick besked om allergierna?
- Först var det en lättnad, vi hade ju känt att något inte stod rätt till. Men när allt sjunker in kommer också chocken och man ser problemen: hur ska det gå på förskolan, på alla kalas och så vidare.
Och hur har det gått? Hur funkar det på förskolan till exempel?
- Jättebra! Starten var tuff, vi fick veta att Matteo fått en plats, men sedan blev det inte riktigt så eftersom den avdelningen redan hade ett kraftigt allergiskt barn. Så vi fick vänta två månader till, men sedan fick han en plats på den förskolan vi ville, fast på en annan avdelning.
Viktiga rutiner på förskolan
Rebecca berättar att förskolan har väldigt väl fungerande rutiner kring Matteo och hans allergier. De första fyra månaderna hade de en resurs för honom, för att pedagogerna och barnen skulle hinna få in de nya rutinerna. När de äter rullas alla mattor ihop, för att minimera risken att smulor och matrester ska finnas kvar i lokalen efter måltidens slut. Matteo sitter med en pedagog vid ett bord vid en vägg. När barnen ätit upp går några åt gången och tvättar händerna noga, noga. Matteo är alltid först ut, tvättar händerna och går sedan till vilan. Under tiden tvättas de andra. Medan vilan pågår städas det ordentligt där barnen ätit.
- Alla i personalen har varit på utbildning hos vår lokala allergiläkare för att lära sig använda sprutan och tabletterna som Matteo måste ta ifall, ifall något skulle hända, berättar Rebecca.
Hur fungerar det när ni är hos andra?
- Vi har ett kontaktnät av människor som kan Matteos allergier, mormor är sjuksköterska och morfar gift med en läkare. Matteos ena morbror med familj har mycket kunskap kring allergier sedan innan. Den person som var Matteos resurs på förskolan är barnvakt när vi behöver det. Så det har löst sig jättebra, berättar Rebecca.
När de går bort till andra som kanske inte vet så mycket om allergier har de ofta med sånt som Matteo kan äta.
Och hemma?
- Vi lagar alltid två rätter. Det låter säkert jobbigt, men det är det inte – det blir rutin.
De experimenterar, är kreativa, kryddar ordentligt och bakar själva. Fast det är klart att det är en utmaning att få till maten så där mustig och gräddig som man vill att den ska vara. Hela familjen gillar såserna de gör på Oatlygrädden. Hon säger också att rädslan för att det ska bli fel alltid finns där, även om det också blir en vana.
Vilka tips och tricks har ni kommit på under de här åren?
- En enkel grej vi gör är att vi alltid märker kastrullen vi lagar Matteos mat i med en gummisnodd. Det är så lätt att man står där annars och tänker – är det den här eller den där såsen som är Matteos? Och det får ju inte bli fel!
Äter gärna på asiatiska restauranger
Rebecca påminner om att det faktiskt går att gå ut och äta även med ett allergiskt barn.
- Antingen tar vi med oss mat och förklarar varför, och det är aldrig någon som ifrågasätter. Eller så går vi på asiatiska restauranger, de använder inte mjölk eller vete och vi är väldigt noga med att förklara att Matteo inte får äta ägg.
För kalas på förskolan har Rebecca och Henrik lämnat Piggelin, sojaglass och Delicatobollar till Matteo.
- Delicatobollar kan han äta eftersom de är gjorda på vegetabiliskt fett, säger Rebecca.
Hur förhåller sig Matteo till sina allergier, han är ju fortfarande väldigt liten?
- Han är jätteduktig, trots att han bara är två år. När vi säger att ”här är Matteos mat” säger han bara ”tack!” Och han frågar alltid innan vad han får äta, berättar Rebecca.
Rebecca jämför med sina andra barn som kunde bli väldigt arga när de var små om de till exempel inte fick en glass. Men Matteo reagerar aldrig så, han accepterar bara faktum.
- Det är som att han förstår allvaret, säger Rebecca.
"Det hade kunnat vara så mycket värre"
Samtidigt som Rebecca är väldigt positiv och ödmjukt inställd till situationen och tänker i termer som ”det hade kunnat vara så mycket värre” gör det självklart ont i mammahjärtat ibland. När det är dags för provokationer, när doktorerna tror att en allergi vuxit bort och hoppet sprider sig, för att sedan förbytas i besvikelse när det visar sig att så inte är fallet – det är jobbigt. Men familjen är noga med sitt förhållningssätt gentemot Matteo – att inte tycka synd om honom, utan i stället fixa goda saker till honom.