Nu är det upp till bevis. Alla förberedelser är gjorda. Alla de som jag har haft möjlighet att göra i alla fall. Visst hade jag kunnat träna mer men nu har jag ju inte all tid för detta längre. Det skall bli så kul. Fast det känns ändå som om det har varit vägen fram som varit mest spännande. Nu kan jag ju inte göra mer, utan det är lite som en examen. Förberedelsetiden har ju fört med sig en massa bra saker. Det märks ju hela vägen fram hur träningen ger effekt och hur orken och tekniken blir bättre och bättre. Hur kroppen svarar och jag har orkat ta ut mig mer och mer.
Glädjen i att känna hur man förbättrar sig är ju enorm. Samtidigt som känslan av att lyckas nå närmare och närmare sitt mål är otroligt stimulerande och ger självförtroendet en betydlig kick framåt. För att lyckas fullt ut med något man förutsatt sig underlättas arbetet om man har ett mål som man önskar uppnå. Dvs ett mål som är tillräckligt hägrande för att man skall prioritera att arbeta mot detta vid vissa tillfällen där det har uppstått en viss intressekonflikt. Resultatet blir ju att man kommer än mer förberedd och man faktiskt har lagt detta till sig och vet med sig att man gjort allt och kanske till och med lite mer för att blir bättre än man hade planerat från början.
För mig blir det ju dags att sätta upp nya mål. Att lägga upp en plan som är realistisk och tillräckligt lockande. Detta för att lusten att jobba vidare inte skall sina bara för att det råkar gå lite tungt. Alla dagar är ju inte soldränkta med medvinden lite lätt i ryggen. Viktigt att räkna med att det kommer perioder när det kommer att gå riktigt tungt. Finns det en förberedelse även för detta vet man ju om det innan och behöver inte bli helt nerslagen. Lite motgång måste man räkna med men man har inte misslyckats förrän man har gett upp.
Så nu när sommaren går mot sitt slut kanske det är läge för en kul utmaning att möta den något mörkare hösten med. Försök utmana dig med något som du skulle vilja klara av, bara fantasin kan stoppa dig.
Lycka till!!
/Maria